carrocaroline

Har haft en sån konstig känsla att bara folk ska försvinna från mig, tror att allt efter min underbara syster har gjort mig så
rädd! tror att man allt för ofta tar saker för givet, jag ska inte säga att jag inte gör det längre.. men jag kan med gott
samvete säga att jag verkligen har skärpt mig rätt så bra efter allt detta skit!
Hatar att så många människor tar varandra förgivet , har lyssnat på vänner och övriga om deras snacka sinsemellan,
usch säger jag bara!! Va f-n människor, tänk imorgon kan den människan vara borta, eller så är du borta! Man är för ofta
så snabb på att bara ta saker förgivet! Och för många har slutat uppskatta vad dem verkligen har och inte har, varför ska
man bara sträva efter mer och mer, bättre och bättre hela tiden??Usch jag gör det själv i vissa sammanhang, det är en
pina att varje dag  sträva efter ngt som tar grym energi, varför?? Varför är frågan igen, varför är man beredd att slänga på
tippen det man lever med eller nyligen fått? Varför bara inte stanna upp och verkligen njuta? Varför?

Vill inte vakna upp och tänka, Varför?

Har redan för många varför i mitt huvud som pinar mig allt för ofta, dem gör verkligen ont!
Du vet, jag vet d!
Men fortfarande skriker mitt huvud varför? Och varför nämns i alla frågor du inte besvarade mig innan allt tog över! Usch tvi fan på .. men Varför?